Tänk att för snart ett år sedan såg man ut såhär!:) Kom ihåg att han stundtals var så lugn där inne så man nästan fick panik, -Har det hänt nåt???, eller så var det värsta diskoteket. ;) Härligt var det ialla fall!
Känslan att bära runt på det "lilla livet" som idag heter Otto, var obeskrivligt underbart och helt fantastiskt. Prescis som det "lilla livet" är idag, en minst sagt LJUVLIG liten prick!!
Jag hoppas att jag/vi kan få uppleva det igen. Kanske inte just nu, men någon gång!!;)
Trevlig helg!!